Bland Öjas hällar

I söndags lekte vi bergsgetter, maken och jag. Följde längs klipporna upp och ner längs östa kusten mot söder. Vågorna kluckade, brusade och överföll oss. Vi skuttade från klippa till klippa, trotsade våra stela ryggar och forcerade ljung och tuvor på glid. Trodde oss i ögonblicken vara odödliga, berusade av sol och vind. Den rödlila ljungen och de senapsgula lavarna på hällarna välkomnade. Och färgernas glädje stannade i hjärtat inför höstmörkret, att en gång minnas.

Vi tog oss helskinnade hem till vilan i stolen. Snart ska stolen stuvas undan i förrådet.

Kort är sommaren och leken.

Vågor och vind

Utblick

Stolen