Vem ordnade stenarna?

Naturens färgpalett

Redan är vi en bit in i augusti. Tystnaden brer ut sig på ön. Fler och fler tar båten från ön. Själv blir jag kvar ännu en tid, äntligen har oron lagt sig, det tog tid i år efter mitt boksläpps festivitas och spänning men nu är nedvarvning ett faktum. Lättjefullt? Eller livsviktig vila? Ett försiktig sökande efter meningen med skrivande och läsande är för handen. Varför ge ut en bok vid hög ålder?

I bokcirkeln “Landsort läser” valde vi att läsa “Den sista smekningen” av Kjersti Annfinsen, om en åldrande kvinnas tankar och funderingar runt sitt liv. Hur blev livet? Vilka val gjordes? Relationer, förtretligheter, ljusa stunder? Några i gruppen tyckte kvinnan var cynisk, andra att hon var uppriktig och luttrad. En modig skildring av åldrandet tycker jag. Att åldras innebär ofta att att hamna vid sidan av. Humor är en hjälp och det fanns det gott om i texten. Men också att öppna sig för nya möjligheter som ges.

Att försöka hitta sammanhang, se mönster, bygga ett narrativ, för att använda ett populärt uttryck är att ge livet en mening. Viktigt, om inte förr så när tiden tunnas ut och går mot final. Kanske är det vad jag själv håller på med, betrakta och försonas med det som blev. Den finska konstnären Helene Schjerfbeck gjorde just det när hon målade sina självporträtt genom åren. Färre och färre pennstreck behövdes.

Nu gläder jag mig åt att på fredag välkomna vänner som vill skriva om sina liv tillsammans med mig här på Öja. Att läsa böcker och samtala om dessa är fint. Att “skriva sitt liv” och sedan samtala om texterna är minst lika inspirerande. Sånt finns det tid för när man är senior.

Njut av vindens barfota dans i skymningen, än gives tid.