Höst på Öja

Sikten blir bättre när löven skalas av. Färgerna djupnar och övergår i moll men glöder ännu en tid. Det är höst.

“En natt drömde jag att jag vandrade i en alle´, svarta knotiga alträd växte på var sida om vägen. De så ut att dansa men det ingen hetsig och vild dans. De liknade statyer som utförde en ritual,t de lät sina armar närma sig och fjärma sig i en gemensam andning. Grenar krokade i andra grenar och stammar värmde sig mot varann i mörkret.

En suck hördes Den började i trädens rötter, färdades ut i rymden. Ut i de som var satt utan gräns och jordisk kontroll, överlämnade sig till världsalltet, den mor och far som en gång satt allt i rörelse” (Skärgårdssystrar sid. 169).