Första sidan

Välkommen till min första bloggsida!

Jag vill gärna kalla mig ”skärgårdsförfattare” – Trots att jag mest bott i Stockholm, Göteborg och Uppsala är min relation till skärgården både stark och varaktig. I det följande berättar jag om detta.  

I min barndom var det Roslagen, den norra skärgården. Min farmors mor och far, Nicoline och Wilhelm Djurling köpte 1902 en ö utanför Spillersboda, att nyttjas som sommarviste. Ön hette då Långholmen men döptes, av förståeliga orsaker, man ville inte bli förknippade med fängelset på Långholmen, raskt om till Djurlingsö. Där i grosshandlarvillans översta våning och senare i ett eget krypin på ön har jag tillbringat många somrar tillsammans med min familj.     

Men så en dag dök Stockholms södra skärgård upp i mitt liv. Det var när jag träffat Per, min sambo sommarboende på Sandhamn. Vi beslöt oss för att finna ett för oss båda, gemensamt sommartillhåll. Och via annons i DN hittade vi ett hus på Landsort. Båda blev lika betagna. Per, därför att han ville bo på en vindpinad klippa längst ut i havet. Och jag ville ha bygemenskap och ett spännande sammanhang. Kombinationen fann vi på Landsort eller Öija som ön egentligen heter. Där fanns bland annat ett aktivt byalag, ett fiskar och lotssamhälle med långa anor, Sveriges äldsta fyr och många kala klippor. Och om somrarna anordnades skulpturvandringar … Oemotståndligt!

 Bägge öarna Djurlingsö och Öija har inspirerat mig i berättelsen om skärgårdssystrarna. Den yttre miljön har hämtats från ytterskärgården och Djurlingsö har bidragit med annat. När Rut, bokens huvudperson fick syn på en kvarlämnad soffa började den genast prata. Kan en soffa prata? Vad vet jag? Detta är min första och förmodligen enda roman. Jag hänvisar därför till en mer namnkunnig författare än undertecknad. P.O Enkvist lär ha sagt: ”Inga berättelser är sanna bara mer eller mindre effektiva.”  Således, avgör själv. Det enda jag med säkerhet vet är att en soffa under en, sommar och en bit in på hösten berättade ett antal historier om en märklig skärgårdsö för en äldre kvinna som en gång steg av en passbåt.            

Tre kvinnogestalter i Skärgårdssystrar

I min bok Skärgårdssystrar finns tre kvinnor som stiger fram lite extra. Dafne som förvandlas till en solnedgång. Mor Ida som stiger fram och tar strid och den tredje är Vera. Hon kan nog vara lite av ett alter ego. Eller om man så vill en länk i ett sökande efter mening och fördjupning.

Hoppas just Du vill fortsätta läsa min blogg! Jag kommer att skriva med jämna mellanrum. Hur ofta vet jag ännu inte, “mitt liv som författare” är ännu i sin linda …    

Birgitta

Previous
Previous

En sida i Nynäshamnsposten, en hylla i Sjöpricken och i ett fönster på Mariatorget …